Vinyljakten

Det här är ett sånt släpp som man som skivsamlare bara älskar. Liten upplaga och med många tillbehör som kan tappas bort. Här finns en liten lysdiod, ett litet kort med skiss på en thyristor samt ett infoblad om banden. Dessutom är varje singel handnumrerad med en upplaga på 250. Själv fick jag tag på nummer 145.

Det är dessutom intressant musik på skivan. Framförallt gillar jag tyska gruppen Dilemma som inleder. Låten Step forward har tidigare getts ut på kassetband redan 1990 och det är kanske därför soundet låter så bra i mina öron; äkta oldschool!

Twize My Size låter mer intressant än bra. Blir rätt förtjust i den skeva synthmelodin, men i övrigt tappar jag intresset för låten ganska omgående.

Anti Human är inte heller någon favorit. Lite för experimentellt för mig och låten känns mest som ett intro till en låt som aldrig kommer igång.

Adolf Filer är jag lite bekant med sedan tidigare och deras låt gillar jag. En fattig regent låter analog och knorrig på ett mysigt sätt. Här funkar det med det experimentella samtidigt som det är lättillgängligt.

Den här skivan är ett lysande initiativ och jag hoppas det blir fler släpp från Tissel & Tassel. Det behövs fler släpp av nya band och splitskivor som denna är ett utmärkt exempel på hur det borde gå till.

Tubeway Army med Gary Numan var verkliga pionjärer inom synthpopen. Sprugna ur den brittiska punkscenen fick de sin första listetta i Storbrittanien med låten Are friends electric? 1979. Låten låg på första plats under fyra veckor. Samma år fick Gary Numan sin andra listetta med låten Cars som släpptes under hans eget namn.

För att vara en 30 år gammal synthlåt tycker jag att den låter förvånansvärt fräscht än idag. Men riktigt bra låtar brukar åldras med grace. Även B-sidan med den lite rockigare låten We are so fragile? är riktigt bra.

Mitt exemplar var ett skräpbacksfynd från Worldmusic Oasis som jag fick för en tia.

http://vinyljakten.blogg.se/2008/november/worldmusic-oasis.html

Så när singeln Snacket é slut dök upp på Tradera i samma veva blev jag entusiastisk. Efter julhelgen hade den anlänt med posten och jag skyndade att få den på skivtallriken. Quiet spelade en väldigt trevlig reggae med rock-sound. Själva kallade de musiken för Rastafuskrock. Snacket e' slut är nästan lika bra låt som En ovanligt vanlig tjej.

Det låter snäppet bättre än alla andra släpp jag hört från Mamma och det är inte det minsta förvånande att de blev signade till SOS lite senare. Låten Monopoliserade sanningar är lite mer traditionell reggae och för tankarna åt Peps Persson, även om det är väldigt olika dialekter. Kul också att texterna är bra på riktigt och inte bara charmiga. Det här var en riktig höjdare.

Har på sistone funderat på att ordna ett system för att kunna rippa mina vinyler till mp3-filer. Eftersom budgeten har varit begränsad har jag tittat efter relativt billiga alternativ. Blev rätt förtjust när jag hittade en skivspelare på Clas Ohlson för 995 kronor som spelade in direkt på ett USB-minne. Lät enkelt att bara fylla USB-minnet och sedan föra över filerna till mp3-spelaren. Lite som när man förr spelade in kasettband.

Visst hade jag förstått att det inte var någon högklassig skivpelare med tanke på priset, men jag hade ändå inte väntat mig att kvalitén skulle vara så låg. Dock var detta något som det tog lite tid att uppdaga då skivspelaren jag köpte inte alls fungerade. Skivtallrikens drift ville inte koppla på och jag fick gå tillbaka till butiken och byta spelaren mot en annan.

Den andra spelaren hade en fungerande skivtallrik och jag satte hoppfullt på den första skivan. Efter massor av strul med inställningen av nåltrycket kunde jag äntligen börja spela. Det lät så där. Ljudet var tunt och en aning burkigt, sämre än vad jag förväntat. Dock hoppades jag att mp3-filerna skulle bli ok.

Lade en favorit maxi på tallriken och såg fram mot att strax kunna ha låten i mp3-spelaren. Då kom nästa besvikelse. Skivspelarens inbyggda förstärkare var lite för kraftig och gjorde att ljudet distade på USB-minnet. Efter lite experimenterande konstaterade jag att alla skivor med lite högre inspelningsnivå distade...

Nåväl... hoppet är det sista som överger en. Kom på att spelaren även hade an AUX-ingång, och kanske skulle jag kunna ta min vanliga skivspelare och via en kabel till AUX-ingången kunna spela in den vägen. Då visar det sig att AUX-ingången är trasig och bara tar emot på vänster kanal. Godnatt...

Fast jag måste erkänna att jag blev rätt glad över en anledning att häva köpet. Så nu är skiten återlämnad till Clas Ohlson och jag får spara pengarna till en bättre spelare. Så varning utfärdad för denna apparat.


http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=54923315