Vinyljakten

Den här skivan släpptes förra året av göteborgsduon Pacific! som består av  Björn Synneby och Daniel Högberg. Dessa herrar verkar ha en massa kärlek för The Beach Boys, fransk synthpop och kanske även norska gruppen A-ha. Dessa element har dessa herrar lyckats kombinera på ett mycket rafinerat sätt och skapat ljuv popmusik som låter både nytt och bekant.

Låten Number one är skivans fullträff. En riktig sommarlåt som får en att längta efter sol, strand och semester. En låt som får en på gott humör. Inledande Disappear, Sundset Blvd och Hot lips är också topplåtar.

Tyvärr finns det några instrumentala spår som Runway to elsewhere och Villanova sunset som förvisso har intressanta element, men som till slut känns som ofärdiga låtar som man inte hann lägga sång på innan skivan skulle vara färdig. Särskilt synd med ett band som har så fantastiska sångarrangemang på andra låtar. Det märks när sången fattas.

Det här är ett suveränt soundtrack inför den kommande sommaren. Musik att ha med sig på strandpromenaden eller när man cruisar långsamt på landsbygden med nedvevade rutor. Nostalgi med ett modernt sound.

Trevlig ganska tidstypisk italo disco från 1985. Soundet är typiskt cheezy och vore det inte för att Feel the drive är en riktigt bra låt skulle den här 12" inte vara mycket att hänga i julgranen. Gillar man synthljud liknande dom i låten Axel F från Snuten i Hollywood kan man även kolla in låten Watch out som har ett liknande sound.

Den dominerande personen i detta projekt tycks vara Aldo Martinelli som tillsammans med Fabrizio Gatto utöver Doctor's Cat även gjorde musik under namnen Cat Gang och African Business. I Doctor's Cat tar de även hjälp av Simona Zanini på sång.

Mitt ex fick jag via Tradera för 70 kronor.

Det här är en rätt udda låt som bygger på någon form av militärt marschtempo, iklusive flöjt, som för tankarna till karoliner som är på väg till slagfältet. I kombination med lätt forcerad sång, mäktiga körer och en trevlig synthbas så har ni ett framgångsrecept för en hit från 1983.

Denna udda pärla med gruppen Kissing the Pink slog sig in på englandslistans top 20 och fick framträda i programet Top of the Pops två gånger.

Mitt fina exemplar hittade jag på Snickars i Stockholm och fick punga ut med 85 kronor.
http://vinyljakten.blogg.se/2009/march/snickars-records.html

Det var länge sedan jag skrev om riktig punk på vinyljakten. Men mer punk än så här kan det väl nästan inte bli.Tidiga Exploited är nästan som ett koncentrat av 77-punken och en utveckling av den.

Dead cities från 1981 gjorde att bandet fick uppträda på listprogrammet Top of the Pops och de slog snabbt igenom och blev ledande inom den andra punkvågen. Min absoluta favoritlåt med bandet, Class war finns med på denna singel, och är en underbar punkexplosion som varar i knappt två minuter.

Året efter Dead cities släpptes detta gulmålade monster. Attack är en skön punklåt, men det är låten Alternative som har det där lilla extra.

Mitt exemplar hittade jag i en back på Wordmusic Oasis och fick betala en femtiolapp för den.
http://vinyljakten.blogg.se/2008/november/worldmusic-oasis.html

Den här kom ut samma år som Attack / Alternative (1982), men jag håller den inte lika högt som de andra två singlarna. Men då Exploited på den här tiden höll löjligt hög lägsta nivå är det ändå ingen dålig singel.

Mitt exemplar hittade jag i en back på Wordmusic Oasis och fick betala en femtiolapp för den.
http://vinyljakten.blogg.se/2008/november/worldmusic-oasis.html

Hade anledning att besöka Stockholm i helgen och passade då på att besöka skivbutiken Snickars Records på Helenborgsgatan 5A i närheten av Hornstull.

Butiken är ett riktigt mecka för den som är intresserad av musik för dansgolvet. Här finns det mesta från 70-tals disco till modern techno.

Butiken har ett stort lager med bra ordning där majoriteten av skivorna är begagnade. Det mesta är sorterat efter genre och bokstavsordning. Dessutom hade killen bakom disken örnkoll på var skivorna fanns i butiken. Själv blev jag nästan lite överväldigad av mängden skivor, och det var ändå innan jag blev varse om att det fanns ännu fler skivor en trappa ner. Hade tyvärr inte tid eller råd att bläddra någon längre stund i backarna, men hade utan problem kunnat tillbringa ett flertal timmar i butiken om jag inte varit tvungen att dra iväg på annat.

Snickars är en butik som jag kommer att försöka besöka varje gång jag är i huvudstaden framöver. Och har man inte möjlighet att besöka den fysiskt kan man kolla in deras hemsida och handla där.

Patrick Cowley var en pionjär inom elektronisk dansmusik och gjorde musik i samma anda som Giorgio Moroder. I slutet av 70-talet flyttade han från New York till San Francisco där han träffade artisten Sylvester som var nyfiken på hans innovativa idéer med synthbaserad musik. Patrick ingick i Sylvesters band och de skrev mycket musik tillsammans. Så småningom fick de en stor hit på dansgolven med låten Do you wanna funk.

1981 släppte Patrick låten Menergy som var en hyllning till San Franciscos gay-scen. Låten är en elektronisk discodänga med en nästan rymdaktig ljudbild. Defenitivt något att kolla in för alla som är intresserade av elektronisk musik.

På grund av AIDS blev Patricks karriär inte längre än ett par år. På den korta tiden hann han dock producera flera underbara discolåtar med artister som Sylvester och Paul Parker. Han har även gjort en nästan 16 minuter lång remix av Donna Summers klassiska discodänga I feel love. Den 12:e november 1982 dog han av sviterna av AIDS bara 32 år gammal.

Mitt exemplar av denna skiva inhandlades på Snickars i Stockholm för 85 kronor.

Namnet är taget från låten Do the Mussolini Headkick som släpptes av bandet Cabaret Voltaire redan 1978. Namnet för också tankarna till de teman som gruppens texter handlar om ; krig, fascism, fundementalism och andra mörkerkrafter hos kollektivet mänskligheten.

En rolig detalj på skivomslaget är att bandet skriver en text där de klagar över att ha blivit kallade ett politiskt band och sedan gör ett starkt politiskt uttalande. Vet inteom det är någon skruvad form av humor eller någon konstig omedvetenhet eller ovilja kring att vara ett politiskt band. (Som att man kan välja att inte vara politisk?!)

Ljudmässigt har denna skiva åldrats ganska illa sedan den släpptes 1990. Gitarrsoundet är horribelt dåligt och hela ljudbilden ganska grötig. Dock finns det ett par låtar där man struntar i ljudbilden för att det helt enkelt är jävligt bra låtar. Låten Get out är hård och skitig och gör vad den ska göra. Låten Empire är en riktig pärla, och bara den gör det värt att skaffa skivan. Här är allt bra, från den arabiskinfluerade inledningen till den allsångsvänliga refrängen. Dessutom är det en låt det går att dansa till.

Mitt exemplar av Blood on the flag köptes via Discogs för en hundring.

Det här är en riktig synthklassiker från 1983. Digital Emotion var en holländsk trio som fick sin största hit med denna låt. Kan höras spelas än idag på dansgolv med elektronisk musik. Riktigt skönt 80-tals sound som håller än idag.

Släpp från legendariska synthbolaget Zoth Ommog från 1990. Klassisk EMB-rökare från tyskarna i Armageddon Dildos som släppte några riktigt klassiska EBM-spår i början av karriären. Det kommer nytt ifrån dessa gubbar fortfarande lite då och då, men så bra som de var kring 1990 lär de aldrig bli igen. En klassiker!

Mitt ex fick jag via Tradera där den kostade mig 66 kronor. Ett riktigt fynd!

Klassiskt soul, R&B, funkband som startade som studiomusiker hos Stax Records. De var även legenden Otis Reddings livemusiker. 1984 spelade de in denna elctrofunkiga låt som jag tror skulle fungera på dansgolven än idag. En låt för alla som gillar elektronisk funk á la Prince och liknande artister.

Nu när systrarna Päivärinta har återvänt från axelvaddarnas tid och är högaktuella igen med Melodifestivalen påminns jag om deras stora hit Oh mama. Den enda låt jag tyckt varit riktigt bra på systrarnas reportoar. Låten skrevs av Tim Norell och Ola Håkansson. De två tillsammans med Alexander Bard var som en svensk version av den brittiska låtskrivartrion Stock, Aitken & Waterman som spottade ur sig hits i slutet av 80-talet. Likaså gjorde den svenska trion som bland annat skrev låtar till Troll, Army of lovers, Tone Norum och Pernilla Wahlgren m.fl. Önskar Lili & Sussie lycka till i andra chansen på lördag.

Mitt ex av skivan fick jag tag på för en femma på CD-centralen

Den här spelas in av Sator när de jobbar med sitt första album efter att de släppt namnet Sator Codex. Den spelades mest in som ett skämt, men när skivbolagsbossen på Radium Records fick höra den bestämde han att den skulle släppas som singel. Första utgåvan sålde slut på nolltid, trots att skivomslaget föreställande ett naket kvinnosköte. Omslaget ställde dock till problem hos visa säljare. Skivbolaget löste problemet genom att vända ut-och-in på omslaget så att den anstötliga bilden istället fanns på insidan. Bara att kränga tillbaka omslaget om du vill att omslaget ska se ut som bandet tänkte sig den. (Omslaget är bara ihopvikt och inte klistrat.)

Låten hjälpte att sätta fart på Sators karriär, men efter ett tag var killarna rejält trötta på att behöva spela låten under deras spelningar. De stod ut i två år innan de tyckte att skämtet var över för deras del.

B-sidan Pigvalley beach är en rak, snabb låt i Ramones-anda. Mer ok än bra. Mitt exemplar av denna skiva hittade jag på en skivmässa och fick betala en femtiolapp för den.

Det här är en riktigt rolig skiva för alla som gillar Italodisco. Låten är uppenbraligen inspirerad av myten kring den syndiga svenska flickan, och kanske har kompositören Franco Scopinich träffat någon kurvig blondin i Ibiza i början av 80-talet som inspirerat honom. Hur kom han på att döpa mixen till En fågel i hand är bättre än tio i skògen?

Låten är både catchy och kitschig. Jag gillar dess tidiga exempel på Italodiscolåtar, då syntharna lät bättre och soundet var tyngre i början av 80-talet. Efter cirka '84 utvecklas soundet mot mer plastiga ljud och det låter allt mer Buttericks om Italodiscon. Men det här är ett bra exempel på hur jag tycker Italodisco ska låta.

Denna skiva beställdes genom Discogs och jag fick betala cirka 150 kronor för den. Har senare upptäckt att Superradio records fortfarande existerar och att de säljer denna skiva och lite andra gamla godingar från sin gamla katalog.

http://www.superradiorecords.com/