Vinyljakten

Det Italienska synthbandet Pankow bildades i Florens 1982. De var det första synthbandet från Italien som nådde framgång utanför Italien och som turnerade både i Europa och USA. 1982 debuterade de på en splitsingel tillsammans med gruppen Diaframma. Det skulle dröja till 1987 innan debutalbumet Freiheit für die sklaven släpptes på bolaget Contempo records.

Pankows sound är primitivt och minimalistiskt. Ofta monotona trumrytmer med någon enkel bas eller melodislinga, samt lite pålagda ojud eller ljudeffekter. Sångaren Alex Spalck har ett säreget och teatraliskt uttryck som lyfter de enkla låtarna. Han blandar tyska med engelska och får ofta till underfundiga texter.

Inledande Gimme more är en av favoriterna från skivan. En smattrande bastrumma, lite andra trummor och metalliska syntljud samt Alex sång är allt som behövs för att få till en höjdarlåt. Spår 3, Girls and boys är en cover på en Prince-låt som är trogen Prince electrofunk, men som ändå blir en riktigt bra Pankow-låt. Sickness takin' over och Touch - I'm your bastard är också låtar som höjer sig lite över resten.

Det enda spår som känns tveksamt på skivan är In heaven som känns lite fånigt flummig. Det som ursäktar den lite är att den är inspirerad av David Lynch film Eraserhead.

Överhuvudtaget känns Pankow som ett band med massor av integritet, och ett band som hittade en egen fåra vid sidan av den både den tyska och brittiska synthvågen. Allt från val av inspirationskällor, konstnärer till skivomslag (Schweiziska  konstnären Giger som bland annat formgav Alien-monstret) och till producenter. Freiheit... är producerad av Adrian Scherwood som drev On-U-Sound labeln.

Pankow är ett band som jag tycker borde framhållas mer och få erkännande som innovatörer och utvecklare av den elektroniska musiken. Freiheit für die sklaven borde vara en referensskiva hos alla älskare av synthmusik. Kul att äntligen ha en vinylversion i den egna skivsamlingen.