Vinyljakten

Mobile Homes - I know I will die
Format: 7"
Stil: Syntpop
Label: Alpha Records
http://www.discogs.com/Mobile-Homes-I-Know-I-Will-Die/release/729910

A  I know I will die
B  Die version

Flickvännen har spelat dom rätt mycket och långsamt har även jag börjat tycka att Mobile Homes är trevlig lyssning. Så när jag sprang på denna tidiga singel med bandet på Andra Långgatans skivhandel kunde jag inte motstå den.

I know I will die är en poppig sak som släpptes 1988 och producerades av Christer Sandelin från Freestyle. Den låter väldigt mycket som det gjorde om många produktioner på slutet av 80-talet, (vilket tyvärr är långt från lika spännande som synthsoundet från den tidigare hälften av årtioendet). Mobile Homes brukar ofta "anklagas" för att låta lika Depeche Mode, men här tycker jag det låter mer likt en medioker Stock, Aitken & Waterman produktion.

Själva låten I know i will die är det dock inget fel på, då det är en rätt trevlig och catchy poplåt. Sånginsatsen är kanske något vinglig, men i det här fallet är  mer charmigt än störande. B-sidan är en instumental version och tillför ingenting. Konstaterar att jag föredrar något senare musik från bandet då soundet blir lite mörkare med tiden.

Skivan kostade mig 79 kronor.

Live-version 21 år senare

Kent - En plats i solen
Format: LP, röd vinyl
Stil: Pop, Rock
Label: RCA, Sony Music Entertainment
http://www.discogs.com/Kent-En-Plats-I-Solen/master/256328

A1  Glasäpplen
A2  Ismael
A3  Skisser för sommaren
A4  Ärlighet, respekt, kärlek
A5  Varje gång du möter min blick
B1  Ensam lång väg hem
B2  Team building
B3  Gamla Ullevi
B4  Minimalen
B5  Passagerare

Den här skivan kom som en överaskning då den släpptes så kort efter förra skivan Röd. Inspirationen måste ha flödat i Kents studio Psykbunkern. De har fortsatt att blanda upp musiken med mycket elektroniska ljud, och skivan känns som en fortsättning på föregångaren. En plats i solen känns dock jämnare och med något starkare material. Dessutom är den lite mer storslagen då de använt sig av maffiga stråkarrangemang i ett flertal låtar.

När jag lyssnade genom skivan första gången kändes den dock lite otydlig. Som vanligt låter det skitbra om produktionen och ingen låt faller under ribban. Men det beror nog mest på att Kents låtar växer och kräver några lyssningar innan man kan göra en rättvis bedömning.

Dock händer någonting när jag når fram till Gamla Ullevi. Den träffar klockrent och känns som en given hit. Efterföljande Minimalen är minst lika bra den, om inte snäppet bättre, och avslutande duetten Passageraren med Rebecka Törnqvist är magisk. Så skivan spurtar ordentligt med de tre sista låtarna.

Efter ytterligare några lyssningar har även låtarna Ärlighet, respekt, kärlek och Glasäpplen vuxit sig till favoriter på lyssningslistan.

Mitt exemplar hittade jag på CD-centralen i Gbg av en slump efter att nästan ha gett upp att få tag på ett vinylexemplar. På Bengans och Hotstuff var den slutsåld på förhandbokningarna och på Tradera såldes den redan efter någon vecka för dubbla priset. Jättenöjd med att ha lagt beslag på ett av de 1000 exemplaren.

I blame Coco - Caesar
Format: 10"
Stil: Pop
Label: Universal Island Records
http://www.discogs.com/I-Blame-Coco-Caesar/release/2125357

A1  Caesar (feat. Robyn)
A2  Ritalin (Acoustic demo)
A3  Caesar (Mike Snow remix)

Stings dotter Eliot Sumner har ärvt faderns musikaliska ådra och påbörjat en egen musikkarriär. Hon har en egen och skön röst där man klart kan skönja faderns gener. Men trots påbrået känns musiken och uttrycket eget och det känns definitivt som om Eliot redan står stadigt på egna ben.

För att få lite extra skjuts på premiärlåten har hon åkt till sverige och fått hjälp av Robyn. Hon har även använt sig av Robyns producent Klas Åhlund. Caesar är en fartfylld popdänga som verkligen får skjuts i refrängen när Robyn kommer in. Kanske inte helt smart att låta gästen glänsa mest, men trots att hon hamnar i Robyns skugga gör låten att jag vill höra mer från I Blame Coco.

Andra spåret på A-sidan är Ritalin som enbart är fröken Sumner och en gitarr. Inte mycket till låt, men man får prov på att hennes röst kan mer än vad hon visar på huvudspåret.

B-sidan är en remix av Mike Snow som inte tillför något speciellt.

The Vertex - John
Format: 7"
Stil: Punk, Powerpop
Label: Mamma
http://www.discogs.com/Vertex-John/release/2235645

A  John
B  Fell in love

På senare tid har Ockelbo varit i rampljuset mest tack vare prins Daniel. Som tur är finns det annat än prinsessbetäckare att vara stolt över med härkomst från Gästriklands pärla.

Efter avhopp från det underbara punkbandet Lars Langs bildade Mikael Hansson och Lars Lang bandet The Vertex tillsammans med Sten Eriksson och Jonas Ericsson. Punkstilen övergavs till förmån för propra kostymer och musiken gick mot gitarrbaserad pop inspirerad av brittiska 60-talsband.

1980 debuterade de med EP:n Tonight the sky will be ours som hade bra låtidéer som tyvärr drunknade i en dålig produktion. 1981 kom singeln John och nu lät det lite bättre, och framförallt så är det två riktigt bra gitarrbaserade poplåtar som fästs på vinyl. Dock fångar det inte alls bandets energi som de hade när de uppträdde live.

För mig är det här nostalgi i kubik då jag såg bandet uppträda ett flertal gånger under min ungdom. Bandet var en av mina förebilder då jag själv försökte starta band och lira musik i lilla Ockelbo i mitten av 80-talet. Bandets sättning kom att ändras med tiden då sångaren Jonas hoppade av bandet och flyttade till Stockholm. Micke och Lars tog över sången och ytterligare en gitarrist anslöt i form av en Bollnäsare vid namn Tomas.

Mitt exemplar inhandlades på Tradera för 199 kronor.

John - mp3 från Punktjafs MP3-arkiv.

Camaro's Gang - Ali Shuffle
Format: 7", röd vinyl
Stil: Italo disco
Label: Superradio Records
http://www.discogs.com/Camaros-Gang-Ali-Shuffle/release/661084

A  Ali shuffle
B  Super shuffle

Efter succén med Sun La Chan och låten Catch ville Franco Scopinich att Alex Novaga skulle sätta tänderna i Alvin Cashs gamla låt Ali Shuffle. Resultatet blev en rätt trallig poplåt som låter rätt corny. Låten blev dock en hit i framförallt Spanien.

Persolnligen tycker jag det är synd att bolagets fånigaste låt ska gå och bli deras bäst säljande. Mitt exemplar fick jag som en bonus då jag beställde ett par andra skivor från Superradio Records.