Vinyljakten

Nu när systrarna Päivärinta har återvänt från axelvaddarnas tid och är högaktuella igen med Melodifestivalen påminns jag om deras stora hit Oh mama. Den enda låt jag tyckt varit riktigt bra på systrarnas reportoar. Låten skrevs av Tim Norell och Ola Håkansson. De två tillsammans med Alexander Bard var som en svensk version av den brittiska låtskrivartrion Stock, Aitken & Waterman som spottade ur sig hits i slutet av 80-talet. Likaså gjorde den svenska trion som bland annat skrev låtar till Troll, Army of lovers, Tone Norum och Pernilla Wahlgren m.fl. Önskar Lili & Sussie lycka till i andra chansen på lördag.

Mitt ex av skivan fick jag tag på för en femma på CD-centralen

Den här spelas in av Sator när de jobbar med sitt första album efter att de släppt namnet Sator Codex. Den spelades mest in som ett skämt, men när skivbolagsbossen på Radium Records fick höra den bestämde han att den skulle släppas som singel. Första utgåvan sålde slut på nolltid, trots att skivomslaget föreställande ett naket kvinnosköte. Omslaget ställde dock till problem hos visa säljare. Skivbolaget löste problemet genom att vända ut-och-in på omslaget så att den anstötliga bilden istället fanns på insidan. Bara att kränga tillbaka omslaget om du vill att omslaget ska se ut som bandet tänkte sig den. (Omslaget är bara ihopvikt och inte klistrat.)

Låten hjälpte att sätta fart på Sators karriär, men efter ett tag var killarna rejält trötta på att behöva spela låten under deras spelningar. De stod ut i två år innan de tyckte att skämtet var över för deras del.

B-sidan Pigvalley beach är en rak, snabb låt i Ramones-anda. Mer ok än bra. Mitt exemplar av denna skiva hittade jag på en skivmässa och fick betala en femtiolapp för den.