Vinyljakten

Min första kontakt med SSS var genom tidningen Okej. De dök plötsligt upp på en massa bilder på ett band i helt sanslösa frisyrer och klädkreationer. Som alltid har extrema images väckt min nyfikenhet och SSS var inget undantag från den regeln. Bandets ledare var Tony James från gamla punkbandet Generation X. Han skapade ett band inspirerat av dystopiska filmer som Mad Max, Bladerunner m.fl och skapade musik som var en blandning av synth och rockabilly.

Första singel var Love missile F1-11 som var producerad av demonproducenten Giorgio Moroder. Jag älskade de skumma ljudeffekterna och samplingarna som hördes genom hela låten. Produktionen var väldigt egen även om musiken mest var ett kollage av klassiska gitarr-riff och ett monotont beat skapat bland annat med en synthgitarr.

Maxiversionen som egentligen inte tillför så mycket extra. Men funkar bra på dansgolvet när klubben kör cyberpunk-tema.

21st centuryboy är den logiska fortsättningen på Love missile f1-11. Samma recept men med ett annat gitarr-riff. Skulle jag behöva välja mellan de två låtarna skulle jag sätta denna före första singeln. "Mm, mmm... I love technology."

Albumet Flaunt it släpptes 1986 och innehåller förutom de två singlarna även höjdare som Atari baby och Sex-bomb-boogie. Omslaget är en riktigt skönhet med en japaninspirerad robot. En annan udda sak med skivan är att mellanrummen mellan låtarna är upplåtna till reklam. Efter Flaunt it släppte SSS ytterligare ett album innan sångaren Martin Degville lämnade bandet. Tyvärr fortsatte bandet att baka låtar på samma recept och personligen tyckte jag inte det räckte till för att uprätthålla intresset efter första albumet.