Vinyljakten

Det finska bandet Hurriganes släppte albumet Stranded in the jungle 1978. Varför jag köpte det, blott tio år gammal minns jag inte längre. Troligtvis hade jag blivit tipsad av någon släkting om att det var bra rockmusik, de visste ju att jag diggade Burken och Rockfolket. Troligtvis spelade det coola omslaget med ett krashat flygplan i djungeln in. Baksidan visar samma vy, fanns ett antal år senare då planet förfallit till en gammal rosthög och planets besättning är skelett.

För en vecka sedan bläddrade jag förbi skivan av en slump och fick infallet att sätta på den. Måste vara minst tjugo år sedan sist. Till min förvåning upptäckte jag att låtarna fortfarande fanns inpräglade i ryggmärgen. Efter några takter visste jag precis vad som skull följa. Dessutom är det väldigt bra musik, trots att Remu Aaltonens engelska är riktigt kass. Men rösten är bra och han är en grym trummis som får det enkla att svänga.

Favoriten på skivan är en cover på Clovers gamla sång Love potion number 9, men även egna låten Can't come home är riktigt, riktigt bra. Jämn skiva utan magplask om man gillar skitig rock'nroll med finsk själ... och varför skulle man inte gilla det?

http://www.hurriganes.se/

Primal Scream är ett band som hängt med rätt länge och inte varit rädda för att kasta sig mellan olika genrer. Även om jag uppskattat deras mer traditonella rock'n'roll-skivor så är det dom mer dansanta albumen som intresserat mig mest. 2000 släpptes det i mina ögon underskattade albumet Exterminator. Ett ganska agressivt album med ett industriellt sound. En av mina favoritlåtar från det albumet var Swastika eyes, som även släpptes som remixer på 12".

A-sidan är remixad av Chemical Brothers, och det hörs. Låter nästan som en mesh-up mellan Primal Scream och Chemical Brothers. Det svänger som 17 och skulle lätt få vilket dansgolv som helst att explodera av eufori. B-sidans Spectre Mix är mer trogen orginalet, men skulle även den funka bra på dansgolvet.

A  Pulstar (Disco mix)
B  End title (Blade runner)

Det här är en liten pärla för det elektroniska dansgolvet. Bandet Hypnosis har gjort covers på två Vangelis-låtar och passat på att ge dem ett svängigt Italodisco-beat. Det låter analogt och 80-tal på ett väldigt trevligt sätt.

Mitt exemplar inhandlades via Tradera för 93 kronor.

Die Krupps är ett av pionjärbanden inom genren EBM. Bandet har existerat ända sedan 1980 och gör än idag enstaka turnéer och skivsläpp. På 90-talet var det ett av de första banden som blandade in distade gitarrer i den elektroniska musiken och gjorde crossover mellan EBM och heavy metal.

Låten Germaniac var min första kontakt med bandet. En underbart drivig låt med en text där bandet beskriver känslan att vara nästa generation tyskar efter andra världskriget.

Skivans b-sida bjuder på två ganska udda versioner av låten. German speed version gör verkligen skäl för namnet och den blir i det närmaste hysterisk. Näe, det är orginalversionen som gäller och den är en klassiker.

Min första kontakt med SSS var genom tidningen Okej. De dök plötsligt upp på en massa bilder på ett band i helt sanslösa frisyrer och klädkreationer. Som alltid har extrema images väckt min nyfikenhet och SSS var inget undantag från den regeln. Bandets ledare var Tony James från gamla punkbandet Generation X. Han skapade ett band inspirerat av dystopiska filmer som Mad Max, Bladerunner m.fl och skapade musik som var en blandning av synth och rockabilly.

Första singel var Love missile F1-11 som var producerad av demonproducenten Giorgio Moroder. Jag älskade de skumma ljudeffekterna och samplingarna som hördes genom hela låten. Produktionen var väldigt egen även om musiken mest var ett kollage av klassiska gitarr-riff och ett monotont beat skapat bland annat med en synthgitarr.

Maxiversionen som egentligen inte tillför så mycket extra. Men funkar bra på dansgolvet när klubben kör cyberpunk-tema.

21st centuryboy är den logiska fortsättningen på Love missile f1-11. Samma recept men med ett annat gitarr-riff. Skulle jag behöva välja mellan de två låtarna skulle jag sätta denna före första singeln. "Mm, mmm... I love technology."

Albumet Flaunt it släpptes 1986 och innehåller förutom de två singlarna även höjdare som Atari baby och Sex-bomb-boogie. Omslaget är en riktigt skönhet med en japaninspirerad robot. En annan udda sak med skivan är att mellanrummen mellan låtarna är upplåtna till reklam. Efter Flaunt it släppte SSS ytterligare ett album innan sångaren Martin Degville lämnade bandet. Tyvärr fortsatte bandet att baka låtar på samma recept och personligen tyckte jag inte det räckte till för att uprätthålla intresset efter första albumet.