Vinyljakten

För ett par månader sedan var jag på klubb och hörde en underbar pop-låt jag inte hört förut. Det påminde väldigt mycket om Yazoo, men det var inte Alison som sjöng. Jag frågade min kompis som påstod att det var Erasure. Hade först svårt att tro det då jag inte är särkilt förtjust i Erasure och hade svårt att tänka mig att det lyckats göra något som var så bra.

Dagen efter hade jag naturligtvis glömt det hela och blev inte påmind förrän jag bläddrade igenom backen med nyinkomna vinlyler på CD-centralen för en vecka sedan. Det är inte ovanligt att jag hittar Erasure-skivor i backen och idag var inget undantag. Men det var en 12" som verkade aningen intressantare än de andra och jag kom ju ihåg att det ju fanns åtminstone en riktigt bra låt med gruppen. Men kunde jag verkligen ha sån tur att det var just den här?

Prislappen var inte på mer än 10 kronor, så det var inte hela världen att chansa. Och till min stora glädje när jag lade den på skivtallriken hemma var det exakt den låten och mixen som jag hört på klubben den kvällen. Jag hade hittat en kanonlåt för 10 kronor.